TÖM KUNDVAGNEN
Kristna smycken tillverkade med respekt för människor och miljö.
Under Oktober har jag blivit inbjuden till konferenser och kyrkor i USA. Nu är jag på roadtrip genom landet för att även knyta nya kontakter och visa upp ZOE HOOP:s kollektioner med smycken.
Resan över gick bra men när jag landade i Dallas visade det sig att mitt bagage inte kommit med. Därefter beslagtog tullen mitt handbagage med smycken.
Tydligen hade reglerna ändrats sedan i februari när jag var i Phoenix under Super Bowl. Jag fick bara med mig mina visitkort, ett par askar med örhängen och en bunt foldrar. När jag väntande vid tullen bad jag Gud om hjälp och kom att tänka på Svensk Amerikanska Handelskammaren (SACC) och det fanns ett kontor i Dallas.
Jag fick en mycket bättre hyrbil än den jag bokat eftersom biluthyraren tyckte synd om mig. Tacksam men omtumlad fick jag åka till ett köpcentrum och handla kläder, lite lätt surrig av tidsomställningen och värmen (37 grader Celsius).
Efter det åkte jag mot adressen jag bokat mitt boende på genom airbnb, men jag kunde inte hitta rätt lägenhet. Jag gick runt och sökte i någon timma. Några vänliga människor försökte hjälpa men vi kunde inte hitta den Till slut fick jag hjälp av en vänlig person att hitta rätt. Google maps hade visat fel och jag hade inte blivit lurad, så skönt. Veckan innan hade mitt första boende i Dallas blivit avbokat, troligen en bedragare som försökte luras. Men airbnb gick emellan och betalade tillbaka kostnaden.
På söndag morgon var jag jättehungrig. Jag hade inte ätit sedan på flyget och fick åka till Target och handla mat och vatten. Jag tänkte på Fil 2:13, som jag fick strax innan avfärd från Sophie Johansson i Tulsa. ”Gläd dig när det är problem”. Utan problem inget vittnesbörd. Jag kontaktade SACC och fick otroligt snabb återkoppling av dem, trots att det var söndag. Till och med deras Honärkonsul i Dallas tog kontakt och tipsade om vart jag kunde vända mig för att hitta en mäklare som kunde hjälpa mig att tulla ut smyckena.
När jag hörde av mig gällande min resväska så visade det sig att den inte hade kommit på söndagen så jag fick åka och handla något att ha på mig på Gateway-konferensen som skulle börja på söndagskvällen. Jag hörde av mig till familj och några vänner samt bad dem om hjälp att be att mina väskor skulle komma. Det skulle dröja ända till torsdagen innan jag kunde åka och hämta mitt bagage på flygplatsen.
Konferensen började med en lovsångsgudstjänst på söndag kväll och det var underbart att få sjunga lovsång med alla andra. Alla som sjöng och spelade från Gateway Worship var verkligen proffsiga och det var en fin och kärleksfull atmosfär. Gå gärna in och lyssna på deras senaste produktion på Spotify. Min favorit är ”Who else”.
Natten mellan söndag och måndag blev väldigt jobbig. Jag hade svårt att sova på grund av jetlag och att det inte riktigt blivit som jag tänkt mig. Inga smycken, inga kläder, inga saker och jag kände mig ensam i USA. Jag var tvungen att ordna med dokument till mäklaren för att få ut mina smycken och det kändes övermäktigt att förstå hur de skulle se ut och att formulera dem på engelska. Jag ringde hem och fick be ihop med min man. Tårarna kom. Kunde inte sova mer. Jag fick åka till Wallmart när de öppnade och köpa en väggkontakt till datorn som passade i USA så att jag skulle kunna arbeta på plats. Mina kontakter och adapters låg i resväskan som inte kommit fram.
Framme på Gateway Church kändes det härligt att få sjunga lovsång och få lyssna till fantastiska Joyce Meyer.
Jag kände Guds kärlek och att jag var buren i bön även om det var kaos inombords. Jag är så tacksam för alla som hörde av sig med uppmuntrande meddelanden.
På lunchen fick jag sätta mig i lobbyn och jobba med dokument för införtullningen medan jag åt en banan. Jag kände att situationen vände någon gång på eftermiddagen. Jag gick till bönetältet som fanns på kyrkans parkering och fick be tillsammans med en fin kvinna som hette Carol. På vägen ut fick man ta ett kuvert med en profetisk hälsning. Den visade sig vara mitt i prick.
Sista mötet på kvällen började med lovsång ledd av Martin Smith och vi dansade och fick lyssna till förkunnelse av Craig Groeschel. På vägen hem fick jag hålla huvudet kallt och lyssna på lovsång på hög volym för att fokusera på att köra rätt och hålla mig alert trots sömnbristen.
På tisdagen fick jag möjlighet att sitta med Joakim och Maria Lundkvist som numer bor i USA men som jag lärt känna i Sverige som tonåring. De bjöd in mig att följa med in till greenroom efter förkunnelse av Tony Evans. Där fick jag fina samtal med pastorerna. Här nedan är jag tillsammans med Elaine Fischer, pastor i Gateway Church Huston, som bär the Kingdom runt halsen sedan i somras.
Jag hade också privilegiet att få samtala med Priscilla Shirer hon vände sig till mig och frågade vem jag var och jag fick tillfälle att dela mitt vittnesbörd med henne. Hon blev berörd och frågade om hin fick be för mig. Så vi fick be tillsammans och hon bad bl a om smörjelse över smyckena till att beröra dem som bar dem. Jag hade ett extra par Fear Not Hoops i väskan och frågade om hon ville ha dem? Hon älskade dem.
Senare samma dag la hon ut dem på sin Instagram story att hon tyckte örhängena var otroligt fina. Jag är så tacksam att hon gjorde det. Det ledde till att en kvinna i Dallas Cindi hittade till hemsidan och lade en beställning på ett par Blessing studs.
På lördagen fick jag möjlighet att träffa Angela Allen som jag samarbetade med när vi tog fram smycket Eternity’s Shore. Det var ett varmt återseende. Hon bjöd med mig till sin kyrka Belivers International Ministries dagen efter.
Det var fint att få fira gudstjänst tillsammans. Jag hade träffat pastorn tidigare på Super Bowl i Phoenix tidgigare i år och han gav mig möjligheten att dela mitt vittnesbörd. Det var en väldigt fri och familjär gudstjänst utan någon liturgi och predikan. I stället bad pastorn för många olika behov och gav profetiska hälsningar till oss. De församlade responderade högt och glatt. Jag fick förmånen att be med en ung kvinna till frälsning utifrån Rom 10:9-10. Vilken härlig stund. Vilken glädje! Jag gav henne den Great Plan bangle i silver som jag hade på mig som en påminnelse om att hennes framtid är ljus. Vi avslutade den 4,5h långa gudstjänsten med att dela nattvard, ge kollekt och välkomna nya medlemmar in i församlingen.
När jag äntligen fick ut mitt handbagage med smycken från tullen en vecka senare åkte jag hem till Cindi Weber för att leverera The Blessing-örhängena till henne personligen. Det visade sig att hon skulle ge dem som examinationspresent till sin dotter. Jag fick vara med när hon överlämnade smyckena till sin dotter och berättade att hon bett Välsignelsen och spelat sången över sin dotter det senaste året. En väldigt vacker stund där både jag och dottern blev väldigt berörda. Vi fick möjlighet att be tillsammans. Jag berättade kort vem jag var för dem och hur det kom sig att jag jobbade med smycken.
Cindi fick en hel de idéer om vilka hon ville att jag skulle träffa och redan nästa kväll fick vi följa med hennes väninna Annabell Hoffman till ett party i centrala Dallas. Vi hade en trevlig kväll där vi fick lära känna varandra, som vi avslutade med middag på en mexikansk restaurang i samma kvarter. Det ska bli spännande att se vilka dörrar som kan öppnas genom deras omsorg.
Följ gärna resan på våra sociala medier där jag lägger upp händelser från resan
ZOE HOOP på Facebook: facebook.com/zoehoopjewelry
ZOE HOOP på Instagram: instagram.com/zoehoopjewelry
Författare
